Amanda Maier-Röntgen var den första kvinnan som avlade musikdirektörsexamen i Sverige. Hon kom att verka som kompositör och violinist med hela Europa som arbetsfält.

Amanda Maier-Röntgen föddes den 20 februari 1853 i Landskrona som dotter till Elisabeth Maier, född Sjöbeck och Carl Eduard Maier. Fadern var, liksom farfadern, musikdirektör. Amanda Maier-Röntgen utbildades i musik av sin far fram till att hon antogs vid Kungliga Musikkonservatoriet (senare Kungliga Musikhögskolan) år 1869. Från början var orgel hennes huvudinstrument, men efter hand var det med sitt violinspel och sina kompositioner som hon skulle göra musikalisk karriär. År 1872 avlade Amanda Maier-Röntgen som första kvinna, och med högsta betyg i nästan alla ämnen, musikdirektörsexamen. I den ingick bland annat att visa prov på hantering av samtliga instrument, även blåsinstrumenten. Den kunskapen var sällsynt hos kvinnor men var av god nytta för hennes fortsatta komponerande.

Amanda Maier-Röntgen blev flitigt omskriven i pressen för sin banbrytande examen. Hennes komposition Fantasie och Romans i d-moll valdes också som det svenska bidraget vid världsutställningen i Wien 1873. Rustad med dessa meriter sökte Amanda Maier-Röntgen samma år den prestigefyllda tjänsten som organist i Storkyrkan i Stockholm. Hon fick inte tjänsten, men placerades bland de tre finala kandidaterna. Med hjälp av ett stipendium från Kungliga Musikaliska Akademien fick hon istället möjlighet att fortsätta sina studier i komposition och violin i Leipzig. Här tog hon privatlektioner i tre år för framstående lärare vid det berömda musikkonservatoriet, av vilka kan nämnas Carl Reinecke och Engelbert Röntgen. Svenska tidningar fortsatte att rapportera om hennes karriär vad gällde tilldelning av nya studiestipendier och musikalisk utveckling.

Amanda Maier-Röntgen turnerade flitigt i Skandinavien, Ryssland och Tyskland, ofta med vännerna sopranen Louise Pyk och pianisten Augusta Kjellander. År 1875 medverkade Amanda Maier-Röntgen när hennes egen pianotrio framfördes i Gewandthaus i Leipzig och den 10 december samma år uruppförde hon själv sin violinkonsert i Halle. Redan i februari 1876 spelade hon den igen i Gewandthaus och i november samma år på Kungliga Teatern i Stockholm med Kungliga Hovkapellet under ledning av Ludvig Norman. Violinkonserten var länge borta från repertoaren men har efter en rekonstruktion av notmaterialet kunnat ha nypremiär i Stockholm 2015 med Claudia Bonfiglioli som solist.

År 1877 skickade Amanda Maier-Röntgen in en violinsonat till Musikaliska Konstföreningen som vid tiden hade en helt anonym utgivningstävling. Den valdes ut som det enda verket det året med vitsord som ”det är ett levande, friskt uppfinningsrikt verk med god verkan”. Föreningens jury föreslog dock att hon skulle skriva om andra satsen, men hon stod på sig och önskade att den trycktes oförändrad. Det gjorde den också 1878. I ett minnesord över Amanda Maier-Röntgen i tidskriften Idun 1896 framhålls hennes violinsonat som ”för de flesta violinspelare välbekant” och än idag spelas detta verk på Sveriges kammarmusikscener.

Amanda Maier-Röntgen gifte sig 1880 med Julius Röntgen, son till hennes lärare i Leipzig. Paret flyttade till Amsterdam samma år som de gifte sig. Som för många andra gifta kvinnor vid den här tiden blev den musikaliska salongen i hemmet den enda chansen att få spela musik och få sin musik spelad. Parets hem blev en viktig knutpunkt i Amsterdams kulturliv och många av tidens musikpersonligheter frekventerade deras salong: paret Edvard och Nina Grieg hade Amanda Maier-Röntgen blivit god vän med redan under Leipzigtiden, och hon var också nära de båda pianisterna och kompositörerna Clara Schumann och Elisabeth von Herzogenberg.

De sista sju åren av Amanda Maier-Röntgens liv blev hennes lungor allt sämre och hon vistades tidvis i Nice och Davos för sin hälsas skull. Under denna tid var hennes primära arbete att undervisa de två sönerna, som båda så småningom skulle bli musiker, med enstaka tillfällen då hon kunde framträda konsertant. Hon dog 1894 i sitt hem i Amsterdam, endast 41 år gammal.

Förteckningen över Amanda Maier-Röntgens verk är långt ifrån komplett, eftersom alla hennes verk inte har uppdagats än. Men förutom ovan nämnda finns bland andra följande publicerade: Pianokvartett, 1891, Pianotrio, 1874, 25 Preludier för piano, 1869, Sex stycken för piano och violin, 1879, Schwedische Weisen und Tänze för violin och piano, 1882, en stråkkvartett samt de fyra sångerna Aftonklockan, Den sjuka flickans sång, Sången och Ungt mod, 1878, samtliga med texter av Carl David af Wirsén.

Amanda Maier-Röntgen är begravd tillsammans med sin man på Amsterdam Begraafplaats Zorgvlied.