Gunhild Rosén är en viktig person i den svenska baletthistorien. Hon var både balettdansare, balettmästare, koreograf och chef för Kongl. Stora Theaterns (numera Kungliga Operans) elevskola.
Gunhild Rosén föddes 1855. Hon fostrades till dansare av Anders Selinder och anställdes vid Kongl. Stora Theatern 1872. Hon utsågs till premiärdansös 1881. Hennes möte med två av danshistoriens stora stjärnor, Isadora Duncan, som dansade på Östermalmsteatern i Stockholm 1906, och Anna Pavlova, som gästade Kongl. Teatern 1908, påverkade med stor sannolikhet henne starkt. De båda stod var för sig och på vitt skilda sätt för en förnyelse inom danskonsten.
Inspirationen från Isadora Duncan märks framför allt i Gunhild Roséns arbete som koreograf, exempelvis i verket Plastiska danser för unga kvinnliga dansare. Hon koreograferade även De fem sinnena, 1915, vilket utfördes av dansarna Ebon Strandin, Siri Österholm och Jenny Hasselqvist. Verket framfördes vid 17 tillfällen, det sista i november 1917. Helt i enlighet med Isadora Duncan valde Gunhild Rosén musik av olika kompositörer: Arthur Rubinstein, Moritz Moszkowski, Frédéric Chopin och Robert Schumann. Verket Svanorna, 1918, en fantasibalett, spelades 30 gånger under två års tid. Även här valde hon olika kompositörers musikstycken. Hennes koreografiska verk omnämns dock sällan och om så, oftast kort med en kommentar om att de inte nådde samma höjd som de balettinslag hon gjorde för operor.
Gunhild Rosén utsågs till ansvarig för elevskolan 1912. Under åren 1913–1922 var posten balettmästare vakant och Gunhild Rosén agerade som tillförordnad. År 1922 blev hon Sveriges första kvinnliga balettmästare.
Gunhild Rosén pensionerades 1925. Hon dog i Stockholm 1928.
