Eva Béve var konstnär. Hon rönte nationell och internationell uppmärksamhet under det tidiga 1900-talet.
Eva Béve föddes 1871 i Stockholm. Hon var dotter till Karolina och Ludvig Béve. Fadern var bankkamrer i Stockholms Enskilda Bank. Familjen stödde Eva Béves önskan att studera måleri och 1894 blev hon elev vid Konstakademien. År 1902 reste hon för första gången utomlands, till Tyskland, för studier. Hon prövade många olika tekniker och målade både porträtt och landskap. Hon hade dock hälsoproblem vilket hämmade hennes produktion under några år.
Under åren i Tyskland tog hon intryck bland annat av Emil Orlik. Denne konstnär hade inspirerats av japanska grafiker och utvecklat tekniken för att göra färgträsnitt. Eva Béve var angelägen om att tillägna sig denna teknik och började år 1909 studera i Dachau för Carl Thiemann och Walther Klemm, som båda arbetade med träsnitt. Eva Béve kom att bli en av de första svenskarna som helt tillägnade sig det moderna sättet att göra färgträsnitt. Hon var mycket internationellt inriktad och hennes träsnitt ställdes ut i Wien, München, Haag, Köpenhamn, Oslo och Helsingfors.
Eva Béve fick många uppskattande ord av recensenter, särskilt när det gällde hennes landskapsmålningar från Holland och en del av hennes italienska träsnitt. Vid en utställning i San Francisco fick hon inte bara lovord utan också en silvermedalj. Hon var ambitiös och produktiv. Trots att hon tidvis var sjuk fortsatte hon att förkovra sig och lära sig nytt. Hennes personlighet uppfattades som försynt och hon sades vara helt befriad från avundsjuka. Hon förblev ensamstående — brodern och hans familj var hennes närmaste.
Eva Béves bana fick ett hastigt och dramatiskt slut. År 1922 hittades hon död vid en järnvägslinje vid stationen Peissen, nära Halle i Tyskland. Omständigheterna var oklara — man misstänkte såväl rån som mord.
Efter Eva Bevés död var hennes verk med på Nationalmuseums stora träsnittsutställning 1942. Hon är idag representerad såväl vid Göteborgs konstmuseum, som Nationalmuseum. Sex år efter sin död, 1928, lades hon till sin sista vila i familjen Béves grav på Norra begravningsplatsen i Solna.
