Sylvia Stave var silversmed, metallformgivare och tecknare under 1930-talet. Hon återupptäcktes drygt 50 år senare och blev internationellt hyllad för sin strama modernistiska formgivning.
Sylvia Stave föddes utom äktenskapet, som Sylvia Gadd, i Växjö 1908. Hon bodde först hos fosterföräldrar, därefter hos sin mor och halvsyster i Falkenberg, enligt egen uppgift också hos sin far i Kristianstad. 1929 flyttade hon till Stockholm.
”Sylvia Stave tillhör de stora gåtorna i 1900-talets formhistoria” konstaterades i en utställningskatalog från Nationalmuseum långt efter hennes död. Hennes uppväxt och utbildning är något oklar, liksom anledningen till hennes plötsliga avhopp efter nio framgångsrika år som konstnärlig ledare för C G Hallbergs Guldsmedsaktiebolag. 1940 gifte hon sig för andra gången och flyttade till Frankrike. Därefter blev det helt tyst och hon glömdes bort av designhistorien, trots att hon fick mycket positiv press under hela 1930-talet.
I tidningsarkiven förekom hon först som friidrottare från Falkenberg. Men höga konstnärliga ambitioner fick henne att söka sig till Stockholm och Tekniska skolan (senare Konstfack). Troligtvis avbröt hon studierna, för 1929 blev hon antagen som elev hos C G Hallbergs Guldsmedsaktiebolag. Ett år senare gjorde hon formgivardebut på Stockholmsutställningen 1930.
Vid 23 års ålder blev Sylvia Stave konstnärlig ledare för hela företaget. Vid denna tid var C G Hallbergs Guldsmedsaktiebolag en av landets största juvelerarfirmor med över 600 anställda. Firman var känd för sin höga kvalitet och att dåtidens främsta formgivare anlitades. Tillverkningen skedde i Stockholm och Sylvia Stave bodde i en liten våning ovanpå fabriken.
Hon fick bra kritik på Stockholmsutställningen. Nationalmuseum förvärvade en emaljerad ask i silver. I Svenska Dagbladet recenserades utställningen av Gotthard Johansson, dåtidens kanske mest tongivande kritiker. Han skrev: ”Det länge ur formsynpunkt negligerade nysilvret har på senare tid blivit föremål för en bättre omvårdnad. Guldsmedsaktiebolaget […] och även andra firmor har ägnat det intresse. Personligen tilltalas jag mest av några enkla och i stilen sobra kaffeserviser som utförts av Hallbergs och komponerats av Sylvia Stahre” (obs namnet var felstavat). Denna kaffeservis – en kaffekanna, gräddsnipa och sockerskål med detaljer i svärtat trä – visades på bild i tidningen och stack ut som ett tidigt exempel på stilren funktionalism i massproduktion.
Nu följde att antal framgångsrika år för Sylvia Stave, utställningarna avlöste varandra och nästan alltid blev hon omskriven. 1933 visade hon, tillsammans med andra formgivare i ropet, Rolf Engströmer och Folke Arström, bruksföremål i silver, tenn, brons och nysilver på Nordiska Kompaniets (NK) ljusgård.
Det blev flera utställningar på NK:s ljusgård och hon deltog också i utställningen Standard 1934 på Liljevalchs. Hon följde med när C G Hallbergs ställde ut på olika mässor runt om i världen, bland annat till New York, London och till Leipzig 1934. Direktör Otto Decker uttalade sig inför besöket: ”Till de nyheter som utställas höra i främsta rummet arbeten av vår ledande konstnär fröken Sylvia Stave.” Artikeln illustrerades med en slät, klotformad kaffeservis med handtag i trä. En stram klotform i olika variationer gick som en röd tråd genom hela hennes formgivning. Det syns bland annat i en mycket uppmärksammad cocktailshaker med pip som italienska designfirman Alessi tog upp i nyproduktion 1989 och som först felaktigt attribuerades till Bauhausdesignern Marianne Brandt. Det var i samband med denna attribuering som Sylvia Staves designgärning återupptäcktes.
1934 var Sylvia Stave 26 år. I en intervju i Svenska Dagbladet berättade hon om sin kärlek till silvret och hennes avsmak för det pråliga och stilimiterande. ”Tänk så mycket som skulle vara vunnet om fler lärde sig att förstå vad kvalitet betyder även i fråga om silver och tenn. Att en enkel sak kan vara lika vacker, ja vackrare ur konstnärlig synpunkt än en påkostad och utstyrd!” framhöll hon, och lovprisade släta ytor och raka, rena linjer.
I denna sakligt strama, funktionalistiska stil formgav Sylvia Stave för Hallbergs, både bruksföremål för massproduktion – fat, skålar, karotter, skrin, kannor, serviser, stakar – till exklusiva enstyckspjäser i silver och tenn. Till de mer udda uppdragen hörde en 25 kilo tung minnestavla i silver till den norska rederifirman Wilh. Wilhelmsens 75-årsjubileum 1936.
1937 deltog Sylvia Stave i utställningen Nyttokonst på Nationalmuseum. Samma år följde hon med C G Hallbergs till världsutställningen i Paris. Kritiken lovordade, men Parisutställningen blev en vändpunkt för hennes spikraka karriär. Hon sökte och kom in på École des Beaux-Arts i Paris. Troligtvis invigdes inte C G Hallbergs i hennes utbildningsplaner och när hon återvände till Sverige 1939 för att rita årets kollektion, blev den bland det sista hon gjorde för företaget. 1940 gifte hon sig med läkaren René Agid och flyttade till Frankrike. Frånsett några illustrationsuppdrag ägnade hon sig inte mer åt formgivning.
Sylvia Stave avled i Paris 1994. Nationalmuseum har mer än 40 objekt av Sylvia Stave, de flesta förvärvade 2013 av den tysk-svenske samlaren Rolf Walter. Flera av dem visades i museets utställning Kvinnliga pionjärer – Svensk form under mellankrigstiden, på Läckö slott 2015. Hon är även representerad vid Röhsska museet.
