Ingrid Osvald var lanthushållslärare men kom främst att verka som lärarutbildare, författare, skolbyråkrat och politiker under första hälften av 1900-talet. Hon var en av de mest framstående personerna inom hushållsutbildning under sin levnad.
Ingrid Osvald föddes i Sankt Peders församling i Göteborg år 1896. Modern Hulda Charlotta Olsson, född Börjesson, var lantbrukardotter och fadern Carl Olsson sjökapten. Utbildning bekostades familjens sju barn. För Ingrid Osvalds del innebar det flickskola i Göteborg. Hennes far ville att hon skulle ta studentexamen, men Ingrid Osvald motsade sig detta då det inte krävdes för att söka sig till skolkökslärare. Istället arbetade hon som guvernant i Dalarna efter avslutade flickskolestudier år 1914 och genomgick den av makarna Anders och Emma Zorn upprättade lanthushållsskolan i Mora.
Därefter utbildade sig Ingrid Osvald till lanthushållslärare vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala åren 1916–1918. Fackskolans föreståndare Ida Norrby gjorde Ingrid Osvald till sin skyddsling. Kort efter sin examen fick hon, vid anmärkningsvärt ung ålder, anställning som lärare och föreståndare för Fackskolans Lanthushållsseminarium, Brogård i Vattholma utanför Uppsala. Ida Norrby hjälpte Ingrid Osvald i början av hennes karriär, bland annat genom att sörja för att hon fick studera utomlands. I början av 1930-talet reste Ingrid Osvald som Sverige-Amerikastiftelsens stipendiat till USA för att studera huslig utbildning och den upplysningsverksamhet som det amerikanska jordbruksdepartementet tillhandahöll kvinnor på landsbygden. Resan lämnade bestående intryck hos Ingrid Osvald och satte avtryck i den svenska hemkonsulentverksamheten som utformades efter amerikansk modell. Ingrid Osvald hade själv en roll i att införa denna rådgivande funktion för jordbrukarkvinnor i Sverige. Under 1930-talet var hon både aktiv som opinionsbildare och som sakkunnig i flera utredningar som rörde jordbrukarkvinnornas levnads- och arbetsvillkor, däribland 1937 års hemkonsulentutredning.
1930-talet var en betydelsefull och formativ period i Ingrid Osvalds yrkesliv. Under årtiondet åtog hon sig och tilldelades flera uppdrag vid sidan av sin föreståndartjänst vid Brogård. Hon utsågs till Kungliga Lantbruksstyrelsens inspektör för lanthushållsskolorna och engagerade sig i Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund (SHR, nuvarande Riksförbundet Hem och Samhälle), bland annat som medarbetare i dess medlemstidning. Parallellt med detta gjorde Ingrid Osvald ett namn för sig som redaktör för en serie handböcker och läromedel för jordbrukarhustrur och lanthushållsskolorna, utgivna av LT:s Förlag AB. Böckerna sålde i mycket stora upplagor och fanns i så gott som varje jordbrukarhem i landet. Allt detta bidrog till att etablera Ingrid Osvald som den främsta auktoriteten i landet i frågor som rörde jordbrukarkvinnornas yrkesutbildning och jordbrukarhemmens förhållanden.
Ingrid Osvalds kompetens blev starkt efterfrågad under 1930- och 1940-talen, vilket märks i de många statliga utredningar hon medverkade i under denna period. Hon var bland annat medlem i befolkningskommissionen och enmansutredare av den husliga utbildningens framtida organisation. Ingrid Osvalds insatser som utredare och statlig inspektör banade väg för en plats i riksdagens första kammare (för Folkpartiet) och en byrådirektörsbefattning vid Överstyrelsen för yrkesutbildning i slutet av 1940-talet. Inom den senare ansvarade Ingrid Osvald för den husliga utbildningen. År 1951 gifte hon sig med Göteborgs och Bohus läns dåvarande landshövding, Malte Jacobson. Paret fick inga barn.
Inom sina olika verksamhetsfält bidrog Ingrid Osvald till att öppna nya dörrar för den lärarkår hon själv tillhörde: lanthushållslärarna. Hon drevs av en ambition att professionalisera denna och andra husliga yrkeskårer och föreslog i det så kallade Osvaldska betänkandet om den husliga utbildningens organisation år 1950 att den husliga utbildningen skulle centraliseras, förstatligas och byggas ut rejält. Detta kom också att ske, men först under 1960- och 1970-talet och inte efter Ingrid Osvalds önskemål. I en intervju i slutet av sitt liv pekar hon på att tiden som riksdagspolitiker och byrådirektör under 1950-talet styrdes av andra spelregler än de hon var van vid från sin tid i ett kvinnodominerat verksamhetsfält. Som skolbyråkrat och politiker befann hon sig i en mansdominerad värld där det var svårt att få gehör för de kvinnofrågor som engagerade henne.
Ingrid Osvald pensionerades 1961, men var fortsatt aktiv som opinionsbildare och debattör i husliga frågor. I slutet av 1960-talet blev hon en kritiker av vad hon kallade för ett ”mansvälde över kvinnofrågor”. Med detta pekade hon på problemet att beslut om kvinnors utbildning fattades av män utan insyn i eller erfarenhet av huslig utbildning. Som pensionär plockade Ingrid Osvald också upp sitt intresse för hemslöjd. Åren 1961–1973 var hon ordförande i Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund (SHR) och under hennes ledning växte och utvecklades hemslöjdsförbundet. Genom SHR återanknöt Ingrid Osvald till sin passion för hemslöjd i allmänhet och vävning i synnerhet.
Ingrid Osvald avled i oktober 1987 och är begravd på Örgryte Gamla kyrkogård i Göteborg.
