Ingrid Norlander var advokat och en framstående person inom den svenska lottarörelsen.

Ingrid Norlander föddes 1907 i Stockholm, som första barn till Hedvig och Nils Appelbom. Fadern var, liksom styvfadern Henric Richter, advokat och Ingrid Norlander valde samma bana. Efter avlagd juristexamen från Stockholms högskola 1932 tjänstgjorde hon i Stockholms rådhusrätt och Nyköpings tingsrätt, varefter hon 1933 gick in som delägare i sin hastigt avlidna styvfars advokatfirma. Från 1939 drev hon egen advokatbyrå i Stockholm och engagerade sig i Advokatsamfundet.

Ingrid Norlander engagerade sig även partipolitiskt inom Allmänna valmansförbundet (numera Moderata samlingspartiet), och kandiderade för stockholmshögern i andrakammarvalet 1936. I en valannons beskrivs Ingrid Norlander, som fyra år tidigare gift sig med kommendörkapten Gunnar Norlander, som ”Fru. Jur. kand. Advokat. Erkänt skicklig, energisk yrkeskvinna och uppskattad representant för den gifta kvinnan i förvärvsarbete. Vice ordförande i AVF:s kvinnoklubb i Oscars församling”. Just gifta yrkeskvinnors villkor hörde till de politiska frågor som engagerade Ingrid Norlander. Bland annat verkade hon för en reformerad familjebeskattning och en förändring av sambeskattningssystemet, som missgynnade gifta kvinnor som förvärvsarbetade.

Hon intresserade sig också för försvarspolitik och var våren 1939 med och grundade Stockholms marinlottakår – Sveriges första marina avdelning inom lottarörelsen. År 1941 blev Ingrid Norlander juridisk konsult för lottarörelsen. Hennes engagemang i lottarörelsen fördjupades efter andra världskrigets beredskap och trots att hon flera gånger tackat nej till en presidiepost lät hon sig till slut övertalas. I februari 1959 valdes Ingrid Norlander till rikslottachef, tillika riksförbundsordförande, och efterträdde därmed Märta Stenbeck på organisationens topposition. Vid sin sida hade hon Louise Ulfhielm, som senare skulle komma att efterträda henne på rikslottaposten. Tillsammans verkade de för att modernisera lottarörelsen och samhällets syn på densamma. De arbetade med omfattande rekryteringsoch PR-satsningar, tog fram en mer modern och ändamålsenlig uniform och krävde, med framgång, kraftigt höjda statsbidrag till organisationen.

Ingrid Norlander var den första yrkeskvinnan vid lottarörelsens roder, något som väckte uppmärksamhet såväl internt som i samtida press. Vid avgången från lottachefsposten år 1966 återgick hon till advokatverksamheten på heltid.

För sina insatser inom Advokatsamfundet och lottarörelsen erhöll Ingrid Norlander en rad utmärkelser.

Ingrid Norlander avled 1993. Hon är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.