Katie Rolfsen var en norsk-svensk skådespelerska och sångerska.
Katie Rolfsen föddes 1902 i Oslo och efter studier vid Statens Kunstakademi och Nationaltheatrets balettskola i Oslo kom hon 1925 till Stockholm. Där fick hon engagemang hos Ernst Rolf och spelade i hans revyer på Cirkus. Katie Rolfsens huvudscen under en lång period var Södra teatern under bland annat Björn Hodells ledning. Mot slutet av 1930-talet spelade hon i revyer signerade såväl Karl Gerhard som Kar de Mumma.
I Karl Gerhards revy Gullregn, 1940, spelade Katie Rolfsen rollen som Thespiskäringen och på Södra teatern återkom hon i flera revyer som sanningssägaren fru Fingalson. Hennes rappa tunga var hennes signum tillsammans med en hes och beslöjad röst. Katie Rolfsen beskrevs ofta utifrån sitt fysiska arbete som en kroppslig snarare än en textbunden skådespelare. Parodier av bedagade tanter eller kyska jungfrur var återkommande rollfigurer. Under tiden på Södra teatern utvecklade hon ett helt rollgalleri av liknande karaktärer som exempelvis bitska skurgummor och uppnästa flickor. En välkänd figur var Skrivmaskinsdamen, en parodi på en seriös monolog om kontoristens nöd.
Katie Rolfsen filmdebuterade i Norge 1925, samma år som hon kom till Sverige. Hennes första filmroll var Theodine i Amund Rydlands och Leif Sindings film Himmeluret. I Sverige medverkade hon i ett tjugotal filmer, framför allt i färgstarka biroller. Sin sista filmroll gjorde Katie Rolfsen 1965 som Inez, mamman till Monica Zetterlunds karaktär Berit, i Tage Danielssons film Att angöra en brygga.
Katie Rolfsen var gift två gånger, först med sångaren Arvid Richter och därefter med affärsmannen Ramon Rodrigues Arias. I det första äktenskapet föddes sonen Sven Arvid och dottern Sonja.
Katie Rolfsen dog i en drunkningsolycka 1966.
