Jeanette Wässelius var skådespelare, hovsångare och ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

Marie Jeanette Wässelius föddes 1784 som dotter till Johan Isak Wässelius och hans första hustru. Efter moderns död gifte fadern, vid den här tiden tapetfabrikör, om sig med Sofia Ulrika Essén och de fick tillsammans flera barn, bland andra dottern Justina Casagli, som liksom Jeanette Wässelius kom att bli skådespelare och sångare. Familjen bodde i Stockholm.

I nioårsåldern, 1794, blev Jeanette Wässelius antagen som elev vid Kungliga teatern (nuvarande Operan) och snart engagerad både vid Kungliga teatern och Kungliga dramatiska teatern (nuvarande Dramaten). Fast anställd som premiäraktris vid Kungliga teatern blev hon 1800 och rönte stora framgångar. Hon blev utnämnd till hovsångare 1815, och 1817 invaldes hon som associé, ledamot, av Kungliga Musikaliska Akademien. Tre år senare, 1820, pensionerades hon.

Jeanette Wässelius karriär var framgångsrik; hennes kontrakt föreskrev fast lön från Kungliga teatern istället för lottoandelar. Det gjorde hennes ställning friare och hon var inte lika beroende av teaterns konjunkturer för sin utkomst. Endast ett fåtal anställda erbjöds den här typen av kontrakt, hennes yngre syster och Samuel Ahlgren var två andra. Jeanette Wässelius lön var även en av de högre för de kvinnliga artisterna och en period tjänade hon mest. Hennes lön var då 1 400 RD medan Carolina Åbergssons lön var 1 300 RD. De manliga artisterna tjänade förstås mer, Louis Deland 1 800 RD och Édouard du Puy 1 600.

Jeanette Wässelius pensionering föregicks av en allvarlig konflikt inom teatern. År 1820 befann hon sig på toppen av sin karriär som ledande primadonna vid Kungliga teatern i Stockholm, men kom på kant med Édouard du Puy, som vid den här tiden var ordningsman och ledde arbetet vid institutionen. Detta gick så långt att hon begärde avsked, trots att hon tidigare inte uppvisat några samarbetssvårigheter eller ovilja att sköta sitt arbete.

Det samtida omdömet om Jeanette Wässelius röst var att den var klangfull och även om hon hade begåvats med en talang hade hon också haft en skicklig lärare i skådespelaren och läraren Anne Marie Desguillons. Jeanette Wässelius fick också fina omdömen om sina skådespelartalanger och kombinationen av en skicklig, böjlig sångröst och ett utmärkt skådespeleri gjorde henne eftertraktad. Hon framträdde många gånger tillsammans med sin yngre syster. Jeanette Wässelius arbetsmoral ansågs hög. Liksom för de allra flesta skådespelande kvinnor fylldes även recensionerna med omdömen om hennes utseende. Den satiriska och polemiska veckotidningen Polyfem gav henne öknamnet ”Mamsell Gurka”, ett epitet som syftade på Jeanette Wässelius figur.

Tidigt utmärkte sig Jeanette Wässelius för sina operettroller, som tillhörde de glättigare. Hon spelade rollen av Laura i Slottet i Montenero, Sophie i Sargines, Antigone i Oedipe uti Athen och Constance i pjäsen Vattendragaren. Hon spelade även med stor framgång Julia i Romeo och Julia 1814–1815.

Den komiska operan i en akt, Musikvurmen, hade Sverigepremiär i december 1796 på Arsenalsteatern. Jeanette Wässelius spelade då Lisette mot Johan Fredrik Wikström, Carolina Kuhlman och Johan Niklas Frodelius. Operan blev mycket populär och framfördes inte mindre är 56 gånger på Arsenalsteatern mellan åren 1796 och 1820. Nästa framgång kom med rollen Melisse i den lyriska tragedin i tre akter Renaud, som hade premiär den 29 januari 1801 på Gustavianska operahuset vid Gustav Adolfs torg.

Mot Gustav Åbergsson spelade hon i den komiska operan Kalifen i Bagdad och berömdes i pressen. Hon spelade även mot Inga Åberg, som hon kom att möta flera gånger i olika roller. Hon fick även uppmärksamhet för sin insats som Ifigenia i Iphigenie i Auliden, en tragisk opera i tre akter av Christoph Willibald Gluck med text av François-Louis Gand Le Blanc Du Roullet. Mot henne spelade Gertrud Elisabeth Forsselius, som hade rollen av Klytamnestra.

För många kvinnliga skådespelare var tiden efter de aktiva åren ofta svåra och många av dem slutade sina dagar i fattigdom. Jeanette Wässelius hade istället, tack vare sin pension, en bekväm ålderdom. Mellan åren 1820 och 1827 var hon i Paris och när hon återvände till Stockholm bosatte hon sig i de centrala delarna av staden. Hon delade bostad med sin styvmor fram till dennas död 1838 och efter det med väninnan och kollegan Maria Deland. Jeanette Wässelius bouppteckning uppvisade tillgångar på omkring 1 000 RD Bco.

Jeanette Wässelius avled 1853.