Ingeborg Hammarskjöld-Reiz var arkitekt och stadsplanearkitekt i Lund.

Ingeborg Hammarskjöld-Reiz föddes 1909 och tillbringade barn- och ungdomstiden i Kungälv. Hon var äldst i en familj med tre döttrar. Fadern, Frederic Cruickshank, var invandrad från Skottland och verksam som fabrikör. Modern Helga var utbildad lärare men var inte yrkesverksam efter giftermålet. Ingeborg Hammarskjöld-Reiz tillhörde den generation som växte upp med nationalromantiken och 1920-talsklassicismen, en god plantskola för den som drömmer om att bli arkitekt. Hon inledde dock sina studier inom humaniora och läste arkeologi, konst- och litteraturhistoria. Senare studerade hon till arkitekt på Chalmers tekniska institut och utexaminerades därifrån 1931.

År 1937 flyttade Ingeborg Hammarskjöld-Reiz till Lund, efter det att hennes förste make, Lars Hammarskjöld, hastigt avlidit. Två år senare, 1939, ingick hon nytt äktenskap med Anders Reiz, med vilken hon fick sonen Sebastian 1942. Maken skulle komma att upprätthålla en docentur i astronomi i Köpenhamn.

Ingeborg Hammarskjöld-Reiz fann sig snabbt tillrätta i Lund, där hon anställdes som biträdande stadsplanearkitekt med Fred Forbat som en nära medarbetare. Ingeborg Hammarskjöld-Reiz kom att arbeta med Lunds första generalplan under åren 1939–1942. Hennes första uppdrag, 1937, blev dock Östra småstugeområdet – ”för mindre bemedlade barnrika familjer” – i folkmun till en början kallat ”Negerbyn”. Området bestod ursprungligen av 29 vitputsade hus med platta tak, det ena det andra likt. Dessa småstugor, en gång utkastade på den vindpinade skånska slätten, omges i dag (2017) av parkstråk och ligger inbäddade i prydliga trädgårdar, alla med sadeltak och i nya färger, någon gång även tillbyggda och med nytt fasadmaterial. Funktionalismens mönster följde man inte ostraffat. Östra småstugeområdet togs inte emot med någon större entusiasm, vilket alla senare förändringar vittnar om.

Större gehör fick Ingeborg Hammarskjöld-Reiz däremot för sitt nästa uppdrag, Borgmästaregården, ett bostadsområde i västra Lund uppfört 1939–1946. Hon hade då sökt inspiration i den regionala byggnadstraditionen, präglad av genomgående tegel i fasaderna, sadeltak på enfamiljshusen och pulpettak på radhusen. De omskrevs som ”nätta och trevliga, moderna men inte modernistiska. [...] Man har äntligen gått ifrån de platta typerna – och staden är att gratulera.”

Ingeborg Hammarskjöld-Reiz starka engagemang rörande bostadsfrågan är omvittnat. Hon blev till exempel sekreterare i Lunds stads bostadskommitté 1937. Hon släppte heller aldrig kontakten med ”sina” bostadshus och deras brukare: Hur trivdes de boende, kunde något förbättras? Hon ansåg dessutom att en kvinnlig arkitekt hade större insikt vad gällde planlösningen av en bostad.

Tidens arkitektur var en ledstjärna för Ingeborg Hammarskjöld-Reiz, vilket manifesterar sig i de osmyckade fasaderna, enkelhet i ordets bästa mening. Modernismen, i allmänt tal funkis, ger sig kanske bäst till känna i en hörnfastighet i ”stenstaden” norr om Clemenstorget. Det fyra våningar höga huset, i ljus puts, har en fönstersättning som delvis följer kravet på fönsterband men det främsta kännetecknet är dock de starkt markerade runda hörnbalkongerna.

Den 4 maj 1959 invigde Dag Hammarskjöld Internationella studenthuset där svenska och utländska studenter skulle samsas under samma tak. För Ingeborg Hammarskjöld-Reiz innebar denna uppgift ett möte med det akademiska Lund. Byggnaden är en arkitektonisk pärla. Anläggningen, i rött tegel med uppglasade partier, består av olika delar i två respektive tre våningar. Mest framträdande är två gaveltrapphus, helt i glas, där den vita trappan vackert avtecknar sig. I detta sammanhang bör också nämnas ett annat studenthus, i motsatt del av staden, Laurentiistiftelsens studenthem, byggt i etapper 1949, 1958 och 1961. Kända är också Thulehems omtyckta pensionärsbostäder, uppförda 1962–1966. Som nästan alla bostadshus av Ingeborg Hammarskjöld-Reiz utmärks dessa anläggningar av en återhållsam gestaltning, där materialet, det röda teglet, är sig självt nog.

Generalplaner, stadsplaner, bostadshus, skolor, bibliotek samt sjukhus utgör endast en ringa del av allt Ingeborg Hammarskjöld-Reiz åtog sig. Hon saknade aldrig uppdrag, och hon visade alltid samma respekt och intresse för uppgiften. En av hennes stora insatser kom att gälla Staffanstorp, en livaktig kommun söder om Lund. Här bidrog hon till en omgestaltning av torget, med bland annat centrumbyggnader samt kommunhus. I Staffanstorp tillkom också hennes sista bidrag till bostadsbebyggelse, radhusområdena Kyrkbacken och Sunnanvind, året 1987.

Efter pensioneringen fortsatte Ingeborg Hammarskjöld-Reiz att arbeta som privatpraktiserande arkitekt i Lund, en verksamhet hon upprätthöll till sin död 1994.