Estrid Ericson var en svensk formgivare, företagare och grundare av företaget Svenskt Tenn AB.
Estrid Ericson föddes 1894 i Öregrund och växte upp i Hjo. Med tiden fick hon sex syskon. I fastigheten mot Hamngatan drev föräldrarna Helga Kristina och Gustaf Adolf Eriksson Hotel Royal. När föräldrarna avlidit kom Estrid Ericson med tre systrar att bli de nya ägarna. Systern Christina Ericson utsågs till källarmästare och arbetade där fram till nedläggningen i början på 1960-talet.
Estrid Ericson tog realexamen i Hjo och flyttade sedan till Stockholm för att gå på Tekniska skolan åren 1913–1918. Där valde hon avdelningen för specialisering på mönsterritning. Där undervisade konstindustrins grand old lady, Sofia Gisberg. Hon var överlärare i konstindustriell fackteckning och konstsömnad samt drev egen verksamhet som mönsterritare i olika material, med uppdrag från många firmor. Efter en termin som teckningslärare i Hjo fick Estrid Ericson på rekommendation av Sofia Gisberg år 1919 anställning både på Husfliten i Göteborg och vid Svenska Slöjdföreningen i Stockholm. Estrid Ericson valde tjänsten i Stockholm och fick där arbeta vid hem- och möbelavdelningen.
Elsa Gullberg hade åtagit sig att hjälpa företaget Wikman & Wiklund med att bygga upp deras nya filial inriktad på moderna husgeråd på Strandvägen i Stockholm. Elsa Gullberg anställde Estrid Ericson som konsulent år 1920. Där lärde hon känna bröderna Nils och Tage Fougstedt som drev egen tennverkstad. Tillsammans med dem öppnade Estrid Ericson våren 1924 Konsthantverkets Verkstad på Kungsholmen. Samma höst hittade hon en lokal på Smålandsgatan med plats för verkstad och butik. Den 24 oktober 1924 öppnade Svenskt Tenn AB. Tillsammans med Nils Fougstedt och två hantverkare byggde hon upp en stor kollektion av tenn. De moderna tennföremålen väckte uppmärksamhet och företaget fick såväl kunder som många lovord i pressen. Därmed började firman delta i en rad konsthantverksutställningar. Allmänt ansågs tennet ha fått en renässans tack vare Nils Fougstedt och Estrid Ericson. Man deltog i världsutställningen i Paris sommaren 1925. Framgångarna i Paris ledde till att svenskt konsthantverk ställdes ut i både USA och Europa. Svenskt Tenn deltog flitigt. Estrid Ericson anlitade många olika konstnärer. År 1927 flyttade företaget till större lokaler på Strandvägen 5. Svenskt Tenn började också tillverka tennmöbler i verkstaden på trästommar med Uno Åhrén och Björn Trägårdh som designers. Tenn hade blivit en ”vackrare vardagsvara” och efter Stockholmsutställningen 1930 hyllades Svenskt Tenn såväl i Sverige som utomlands.
I samband med börskraschen i USA hösten 1929 och efterföljande recession avtog intresset för exklusiva föremål. Estrid Ericson hade redan vid företagets 5-årsjubileum ändrat fokus vilket framgår av utställningen Blomarrangemang och bordsdekorationer. Hon sökte trappa ned tennproduktionen och därtill beställa möbler med eget uttryck från kända möbeltillverkare. Debuten som heminredningsföretag skedde 1931 med Uno Åhrén som designer. Han inredde också hennes egen våning. På samma sätt som hon hyllades som framstående formgivare av tennföremål kom hon nu att hyllas av pressen för sin speciella känsla för heminredning. Hon sågs som en lyrisk profet för sammansättning av möbler, färger och stoffer i den moderna funktionalistiska stilen. Senare betecknades hon som den inredare som ledde funktionalismen in i framtiden med sin mjukare framtoning inom heminredningens område. Möblerna som skapades vid denna tid uttryckte tidens formspråk.
Inför företagets 10-årsjubileum 1934 inträdde en ny epok som kom att fortsätta resten av Estrid Ericsons tid i företaget. Den internationellt kände arkitekten och möbelskaparen Josef Frank flyttade till Sverige och inledde ett samarbete med Svenskt Tenn. Samtidigt arbetade han parallellt fram till 1939 med sitt eget företag Haus und Garten i Wien. Därifrån hämtade han en del modeller som omarbetades för Estrid Ericsons räkning. Företaget fick i Sverige mycket beröm för Josef Franks exklusiva möbler. Svenskt Tenn deltog i de flesta utställningar med möbler och inredningar. Nya triumfer firades vid världsutställningarna i Paris 1937 och i New York 1939. Svenskt Tenn blev tidvis betraktat som den främsta företrädaren för den grupp heminredare, hantverkare och industriföretag som kallades Swedish Modern.
Estrid Ericson organiserade också egna utställningar vår och höst i butiken, varvid hon introducerade ledande formgivare och konsthantverkare från utlandet. Samtidigt blev Estrid Ericson den ledande rådgivaren inom heminredning. Hon hänvisade ofta till professor Franks inredningsteser. Konkurrens saknades dock inte. Under mellankrigstiden hade det uppstått en mängd mindre inredningsföretag, varav flera var ledda av kvinnor, i synnerhet efter Stockholmsutställningen 1930. Svenskt Tenn blev dock redan från början ledande i branschen. Många företagare tvingades på grund av materialbrist lägga ned under andra världskriget. Estrid Ericson inriktade sig då på att lyfta fram hantverk och hemslöjd, i synnerhet från Sverige, på de återkommande vår- och höstutställningarna. År 1939 träffade hon sin make kapten Sigfrid Ericson. De gifte sig 1944 och fick 30 år tillsammans fram till hans bortgång 1973.
Den andra stora heminredningseran inträdde från mitten av 1940-talet. Josef Frank hade återvänt från USA och tillsammans med Estrid Ericson inleddes nya triumftåg både utomlands och i Sverige. Nya tygmönster hade tagits fram av Frank och hans armaturer lanserades. Företaget firade 25-årsjubileum 1949 och det hävdades att Svenskt Tenn-stilen hade efterträtt funktionalismen på heminredningens område. Josef Franks gärning hedrades då med en utställning på Nationalmuseum 1952. Han fick också sig tillägnad en minnesutställning på Nationalmuseum 1968, året efter sin bortgång. Estrid Ericson lade ner stor möda på dessa två utställningar. Hennes arrangemang tillsammans med de exklusiva hantverkstillverkade Frankmöblerna blev legendariska. Heminredningstidningarna stod i kö för att lyssna till Estrid Ericsons råd om hur man gör hemmet bekvämt och vackert.
Estrid Ericson gjorde sig också känd för att vara skicklig på borddukningar och blomsterarrangemang. Hon genomförde flera utställningar i butiken kring dessa teman. Likaså åtog hon sig att ge tips om dukningar och blomarrangemang efter årstiden i såväl damtidningar som dagstidningar.
På ålderns höst återupptog Estrid Ericson tillverkningen av tennföremål som hon själv designat. Vidare fortsatte hon att skapa tennsmycken, tidvis förgyllda, något som hon började med under tidigt 1940-tal. Tennverkstaden lades ned i mitten av 1980-talet. Själv arbetade Estrid Ericson in i det sista. Under hennes sista år på Svenskt Tenn hade ledningen överlåtits till Ann Wall. Successionen löstes år 1975 när Kjell och Märta Beijers Stiftelse övertog företaget.
Även idag (2017) lever Estrid Ericsons heminredningsföretag kvar, vilket är synnerligen unikt i en internationell bransch som i hög grad är påverkad av trender och nya stilar.
Estrid Ericson dog 1981 och hennes grav finns på Hjo kyrkogård i Västra Götaland.