Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Emma Sophia Perpetua Schenson

1827-09-211913-03-17

Fotograf, pionjär, konstnär

Emma Schenson var en av Sveriges första kvinnliga fotografer, verksam i Uppsala under andra halvan av 1800-talet och det tidiga 1900-talet.

Emma Schenson föddes år 1827 i Uppsala. Hon växte upp i en miljö med akademiska traditioner. Fadern, John Schenson, var akademikamrer vid universitetet och modern Maria Magdalena, född Hahr, var skolföreståndarinna och konstnärinna. Modern startade en flickpension och en skola för flickor några år innan folkskolereformen 1842. Både skolan och pensionen var inrymda i hemmet vid Östra Ågatan 35. I skolan arbetade Emma Schenson med undervisning och var samtidigt allmänt behjälplig i arbetet.

Föräldrarna fick tio barn men endast fyra av dem, en pojke och tre flickor, uppnådde vuxen ålder. Pojken valde senare den akademiska vägen, något som vid den tiden inte var möjligt för döttrarna. Av modern lärde sig Emma Schenson och systrarna att brodera, teckna, och utföra målningar i akvarell och olja. Emma Schenson utvecklade en finstämd känsla för bildskapande i akvarell. Genom faderns position och senare broderns hade hon också en närhet till boklig bildning och det akademiska livet. Modern gjorde sig känd även som målare och är omnämnd i Svenskt Konstnärslexikon. Bland hennes efterlämnade föremål finns ett miniatyrporträtt av Emma Schenson.

Emma Schensons två systrar gifte sig med varsin professor. För henne själv gick emellertid den konstnärliga friheten och verksamheten före och hon valde bort äktenskapets krävande och anonyma tillvaro. I ett självporträtt möter hon betraktaren med ett öppet frimodigt anlete och med ett vinnande leende.

Emma Schenson öppnade sin fotoateljé i Uppsala vid 1850-talets slut, troligen något år efter moderns död. Lokalen inrymdes i Hedinska huset (numera rivet) och användes ända fram till nittonhundratalets första årtionde. Ateljén var belägen vid Östra Ågatan 25, vid sidan av Fyrisån. Från ateljéfönstret hade hon utsikt över vattendraget och dess kajer och på avstånd syntes Uppsala domkyrka. Hon var den första stationära fotografen i staden och en av Sveriges tidigaste kvinnliga fotografer. En kort tid efter att Emma Schenson påbörjat sin yrkesbana introducerades visitkortsfotografiet, en mindre kartongmonterad bild på papper, på marknaden i Sverige. Hon var med om detta formats ökande popularitet vid 1860-talets mitt, och dess nedgång vid decenniets slut. Förutom visitkortfotografierna överförde hon bilder från större negativ, av mycket hög kvalitet. Emma Schenson fotograferade också ett antal exteriörer i Uppsala och dess närhet.

När man under tidigt 1900-tal försökte skapa en bild av fotografihistorien så koncentrerade man sig på fotografins tekniska utveckling hellre än fotograferna och den specifika bildkonsten. När det gäller Emma Schenson så märks slumpens roll för vilken information som blir bevarad. Efter hennes bortgång hamnade negativen och fotografierna till större delen på soptippen. Men ett begränsat antal porträttbilder, i huvudsak av Uppsalas akademiker, sparades av en läkare och donerades efter dennes bortgång till stadens universitetsbibliotek. I Helmer Bäckströms fotografisamling på Moderna Museet finns turligt nog arbeten av Emma Schensons hand. Fotografierna är idag något blekta och urfrätta i tonen. Men känslan för motivet och bildens komposition träder trots det tydligt fram.

Staden Uppsala, med sina miljöer, gamla fastigheter och sin medeltida katedral krävde Emma Schensons uppmärksamhet och stimulerade samtidigt hennes bildmässiga fantasi. Det är okänt hur hon lärde sig att fotografera, kanske förmedlades kunskaperna av någon kringresande fotograf? Redan under tidigt 1860-tal fotograferade hon stadens vyer. När järnvägsförbindelsen med Stockholm invigdes den 20 september 1866 var hon beredd att ta emot resande i ateljén. Hon sålde även mappar med fotografier av både exteriörer och interiörer med Uppsala Domkyrka i fokus till besökarna. Bland bilderna av interiörerna märks både Carl von Linnés gravkor och reproduktionerna med Sandbergs väggmålningar som bland annat beskriver Gustav Vasas färd i Dalarna.

Den första portföljen med bilder av Uppsala domkyrka kan ha utförts redan 1864. I den tidens Sverige var det annars ovanligt att kollektioner med fotografier samlades i portföljer och mappar. Emma Schenson var sannolikt en av de första fotograferna i Sverige att sätta samman en fotografikollektion i en portfölj.

Under 1880-talet tog hon åter upp fotograferandet av domkyrkan. Skälet var att arkitekten Hugo Zettervall hade upprättat ett program för en omfattande restaurering. Den kommande restaureringen ledde till intensiva debatter. Vid restaureringen revs bland annat de gamla Hårlemanska tornhuvarna och ersattes med de nygotiska tornen som fortfarande präglar Uppsalas profil. Den Zettervallska restaureringen pågick under flera år och avslutades först 1893. Emma Schenson följde arbetet och fotograferade regelbundet de stora förändringarna av Sveriges största gotiska byggnad.

Emma Schenson lät dock inte sitt fotograferande stanna vid det inre Uppsalas stadsarkitektur. Hon fotograferade även i Botaniska Trädgården och Linnéträdgården. Hon begav sig också ut till Linnés Hammarby där hon fotograferade omgivningarna, fastigheterna och delar av bostaden samt porträttmålningar föreställande Linné. I Hammarby skapade hon ett arbete lika märkligt som det hon utfört av Uppsala domkyrka. En kollektion av närmast dokumentärt slag. Mappen eller portföljen gav hon namnet "In memoriam Caroli a Linné". Portföljen lyfter fram Emma Schensons entreprenörskap. En kombination av bildsinne och en känsla för vad som kan intressera samtiden, kanske i första hand bildade personer i Uppsala och tillresta turister. Både bilderna från domkyrkan och från Linnés hem är känsligt och medvetet utförda. I fotograferandet måste Emma Schenson ha uppmärksammat kameraobjektivets förhållande till arkitekturens lodräta linjer. Det förefaller nämligen som om hon lutat negativbakstycket i förhållande till den optiska axeln och på så sätt undvikit att husfasadernas ytterlinjer i bilden återgavs sneda och feltecknade.

Projektet med Linnés Hammarby var säkert ett invecklat arbete. Sannolikt utfördes de femton negativen under en tidsperiod av flera dagar. När hon senare överförde positiven från negativen så kolorerade hon också med känsligt handlag en av bilderna föreställande en Linnéa Borealis som hon hade fotograferat mot ljus bakgrund. Blommans stjälk formades som bokstaven L i Linné. En ingivelse som vittnar om både beundran av Linné och en medvetenhet om tidens estetiska ideal med dess romantiska förtecken. I Linnéportföljen ingår också en text författad av ingen mindre än Elias Fries. Här framkommer åter Emma Schensons entreprenörskap. Elias Fries var välkänd botanist och professor vid Uppsala universitet och ansedd som mykologins fader samt medlem i Svenska Akademien, med säte på stol nummer 14. Tillsammans med bilderna bör texten ha lockat köpare till anskaffning av mappen. Fries avled samma år som publicerandet men hann övervara offentliggörandet innan han gick bort. Hans text är översatt till både engelska och franska, och texterna medföljer portföljen liksom den svenska. Portföljen innehåller i sin helhet femton bilder och anger som utgivare "Emma Schenson. Photogr. Upsala". Hur många likvärdiga portföljer som hon framställde är inte känt. Men bilder ur mappen existerar i museer både i USA och i England. Bland annat arrangerade Victoria and Albert Museum våren 2002 en utställning i London där några av Emma Schensons bilder ur deras kollektion visades.

Emma Schenson var både tecknare och fotograf men också intresserad av pedagogik. Hon utgav två mindre böcker, en lärobok i teckning kallad Lätta teckningar för nybegynnare, utgiven 1877–1878 i Uppsala, samt Träsniderimönster, publicerad 1876 av Esaias Edquist i Uppsala med förklarande texter på både svenska, franska, engelska och tyska.

Emma Schenson var skattmästare i Svenska Fotografiamatörföreningens Uppsalasektion år 1889. Det verkar emellertid som om hon var aktiv endast en kortare tid i föreningen, då hennes namn inte anges i senare års matriklar. Hon medverkade med fotografier i en utställning 1872 i Köpenhamn. Titeln på bilderna är ”Templum Cathedrale” vilket upplyser om att bildernas motiv är Uppsala domkyrka. Hennes fotografier kunde även beskådas i Moskva samma år, där hon vid en exposé erhöll bronsmedalj för sina fotografier.

Emma Schenson avled år 1913. Hon är begravd med sina föräldrar på Gamla kyrkogården i Uppsala.


Leif Wigh


Publicerat 2020-03-23



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Emma Sophia Perpetua Schenson, www.skbl.se/sv/artikel/EmmaSchenson, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Leif Wigh), hämtad 2020-03-31.




Övriga namn

    Alternativ namnform: Schensson


Familjeförhållanden

Civilstånd: Ogift
  • Mor: Maria Magdalena Schenson, född Hahr
  • Far: John Schenson
  • Bror: Elis Karl Fredrik Johnsson Schenson
fler ...


Utbildning

  • Privatundervisning i hemmet, Uppsala: Hemundervisning av föräldrarna


Verksamhet

  • Yrke: Fotograf, egen ateljé


Organisationer

  • Svenska Fotografiamatörföreningen
    Skattmästare, Uppala-sektionen


Bostadsorter

  • Födelseort: Uppsala
  • Uppsala
  • Dödsort: Uppsala


Priser/utmärkelser



Källor

Litteratur
  • Wigh, Leif, 'Architectural images and staged photographs: a study of Emma Schenson's and Rosalie Sjöman's photography', Dahlman, Eva, Johannesson, Lena & Knape, Gunilla (red.), Women photographers: European experience, Göteborg, 2004 S. 160-189



Vidare referenser



Emma Schenson, cirka 1865-1875 (Uppsala Universitetsbibliotek)
Emma Schenson, cirka 1865-1875 (Uppsala Universitetsbibliotek)

Nyckelord

1800-talet Fotografer Företagare Konstnärer