Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Catharina Bröms

1664-10-051735-10-27

Bruksägare

Catharina Bröms var en betydande bruksägare i Gästrikland i början av 1700-talet, med bas i Ockelbo, men med intressen även i Hälsingland och Dalarna. Hon drev verksamheten som änka under 27 år.

Catharina Bröms föddes i Stockholm 1664, där hennes far Sven Bröms var läkare och hade tjänst som livläkare vid hovet. Hennes mor Catharina Helleday var köpmansdotter från Stockholm. Modern dog kort efter födelsen av Catharina Bröms syster Elisabeth Bröms 1667. De moderlösa döttrarna fick en god utbildning av fadern, vilket skulle vara värdefullt i deras kommande verksamhet.

Christina Bröms släkt på fädernet var från Gästrikland. Hennes farfar och farfars far hade varit kyrkoherdar i Ockelbo socken och ägde där hemmanet Wij. Fadern hade, utöver sin ärvda egendom i Ockelbo, under ett antal år utvidgat sitt ägande och börjat satsa på bruksnäringen, en bransch som statsmakterna ville skulle utvecklas. Tillsammans med den skotske handelsmannen Robert Petre, en släkting till Catharina Bröms mor, anlade han Åbro masugn och stångjärnshammaren vid Brattfors. Detta blev grunden till Ockelboverken som Catharina Bröms skulle komma att utveckla och utvidga. År 1676 avvecklade fadern sin läkarpraktik i Stockholm och flyttade med sina två döttrar hem till Wij säteri i Ockelbo. Catharina Bröms var då tolv år och systern Elisabeth nio år.

Inte långt därefter, 1680, gifte sig Catharina Bröms, endast 16 år gammal, med Johan Gottman. Till bröllopet byggdes en ny herrgårdsbyggnad på Wij i italiensk stil för det unga paret. Maken arbetade åt drottning Kristina i Rom, som räntmästare och kamrerare över hennes inkomster i Sverige, samt som hennes ståthållare på ön Ösel utanför baltiska kusten. Redan följande år, 1681, fick maken adelskap med namnet Silfverklou och inom kort sålde Catharina Bröms far sina egendomar till mågen. Två olyckliga händelser följde därefter slag i slag. Först brann den nyuppförda herrgården ner, och redan året efter, 1686, dog Catharina Bröms make hastigt.

Catharina Bröms var nu änka, endast 22 år gammal. Hon gifte om sig redan efter två år med den 22 år äldre biskopen i Västerås, Carl Carlsson. Denne var änkeman och hade många små barn från sitt tidigare äktenskap. Biskopen hade även stor förmögenhet, ägde många gårdar och hemman, samt hade goda kontakter med kungahuset. Hans barn hade fått adelskap 1684 under namnet Cederström för sin faders insatser. Detta kom även att gälla de barn Catharina Bröms och Carl Carlsson fick. Fadern Sven Bröms flyttade tillsammans med dottern till biskopsgården i Västerås, där han ägnade sig åt teologiska arbeten. Ockelboverken arrenderades ut, men Catharina Bröms kvarstod som ägare och var aktiv i dessas utveckling.

Vid faderns död 1693 löste Catharina Bröms ut sin syster Elisabeth. Egendomarna omfattade vid denna tid större delen av Ockelbo socken med en yta som var fyra mil lång och en mil bred. Catharina Bröms och hennes make Carl Carlsson anlade 1694 Viksjö hammare, något hennes far fått privilegier för redan på 1670-talet, men som då inte blivit genomfört.

Systrarnas vägar kom att korsas igen då även Elisabeth Bröms efter några år kom till Västerås. Systern som varit änka i sex år gifte sig 1701 med domprosten Nils Dwan i Västerås. Catharina Bröms och hennes make biskopen hade några år tidigare hjälpt systern att överta bruksegendom i Gästrikland efter Elisabeth Bröms svåger Daniel Tilas som dött 1697. Catharina Bröms och hennes make hjälpte till med finansiering och borgen och köpte 1702 det ena bruket i affären, Högbo bruk med Edske masugn, medan Elisabeth tog hand om Mackmyra bruk med Valbo masugn.

Under Västeråstiden verkar Catharina Bröms även aktivt ha involverat sig i makens ärenden, bland annat tjänstetillsättningar, vilket orsakade en del kritik. Hon bistod då och då sin make i det praktiska skrivarbetet och kan bland annat då haft tillfälle till påverkan. Västeråsborna diktade med anledning av de ifrågasatta tjänstetillsättningarna en nidvisa med textraden "biskop Karin, domprost Lisa och gubben själv", syftande på Catharina Bröms, hennes syster Elisabeth och biskopen. Catharina Bröms ska också ha använt sig av faderns beprövade recept för att bistå personer som kom till biskopsgården och sökte hjälp för olika sjukdomar.

Båda systrarna blev några år senare ännu en gång änkor. Först Catharina Bröms, när biskopen Carlsson dog 1708, sedan Elisabeth Bröms när domprosten Dwan dog 1709. Catharina Bröms flyttade nu till Wij herrgård och tog över ledningen av bruksverksamheten vid Ockelboverken. Systrarna som nu båda var änkor och brukspatroner kom att samarbeta i driften av sina respektive bruk. Catharina Bröms var storföretagaren av systrarna och innehade stora egendomar i Gästrikland, och senare även i östra Dalarna och södra Hälsingland: Wij säteri, Åbro hytta, Brattfors bruk, Viksjö bruk, Åmots bruk, samt Högbo bruk med Edske masugn, därutöver hade hon även gruvor. Ockelboverken var i början av 1700-talet den största bruksrörelsen i Gästrikland och hade över 300 anställda. Högbo bruk kom att innehas av en ägargrupp bestående av Catharina Bröms hennes barn och styvbarn. 1705 hade Catharina Bröms enda barn i första giftet, dottern Christina Margareta Silfverklou, gift sig med sin styvbror Olof Cederström och var därmed en av delägarna.

Catharina Bröms började direkt efter återkomsten till Ockelbo att utöka sin verksamhet. Redan 1710 ansökte hon om privilegier för masugn och stångjärnshammare i Åmot på en avstyckning av Ockelbo allmänning. Hon var angelägen att komma igång och byggde på egen risk upp dessa redan året innan tillståndet beviljades. Hon gjorde om- och tillbyggnader på sina tidigare bruk och ökade de kommande åren successivt sin produktion. Catharina Bröms processade framgångsrikt mot finntorpare och deras svedjebruk, då hon behövde skogen till produktion av träkol. För att säkra malmtillförseln fick Catharina Bröms tillstånd att köpa malm från Dannemora i Uppland och från Utö i Stockholms skärgård. Catharina Bröms återstartade tillsammans med systern Elisabeth Bröms Högbo gruva, vilken de drev tillsammans åren 1713—1733.

Under rysshärjningarna 1721 längs Hamrångekusten klarade sig hennes bruk Viksjö från förstörelse till skillnad från andra bruk i trakten. Dels på grund av sitt mer isolerade läge, dels tack vare hennes förvaltares på Viksjö, Karl Edströms, insatser för att mota bort kosacker som landstigit och närmat sig bruket.

Catharina Bröms var en av parterna i striderna kring de nya malmfyndigheterna som hittats 1725 i Vintjärn i Svärdsjö socken nära gränsen mellan Dalarna och Gästrikland. En av intressenterna var Kopparbergets bergslag, senare Stora Kopparbergs Bergslags AB (STORA) i Falun. Efter långa strider bildades ett gruvbolag för Vintjärns gruvor där Catharina Bröms var den största enskilda andelsägaren. Tack vare malm av högre kvalitet och på närmare håll kunde stångjärnsproduktionen på Catharina Bröms anläggningar successivt utökas.

I början av 1720-talet försökte ett konsortium från Stockholm att etablera sig i trakten. Detta motarbetades kraftfullt av Catharina Bröms då hon såg sina skogsrättigheter och tillgången på träkol hotade. Det slutade med ett förlikningsavtal 1725 där stockholmarna drog sig tillbaka och Catharina Bröms övertog Kilafors hammare i Hanebo socken. Det hela ledde till Catharina Bröms uppförande av Hällbo masugn i Bollnäs finnskog i Hälsingland och etableringen av Kilaforsverken.

Catharina Bröms kallades "nådig frun på Wij" och styrde under dryga 25 år sina mycket omfattande bruksdomäner. Hon kom att driva en mängd processer rörande verksamheten, vilket inte gjorde henne omtyckt i alla läger. Hon ledde dock verksamheten med stark hand, målmedvetenhet och med framgång vilket respekterades. Berättelser om henne har levt vidare ända till våra dagar.

Catharina Bröms dog 1735, 71 år gammal, efter en kort tids sjukdom, på Wij i Ockelbo och begravdes i familjegraven i Ockelbo medeltidskyrka.


Stefan Nilsson


Publicerat 2020-03-02



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Catharina Bröms, www.skbl.se/sv/artikel/CatharinaBroms, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Stefan Nilsson), hämtad 2020-07-07.




Övriga namn

    Smeknamn: Biskopinnan Bröms, Biskopinnan Carlsson, Biskopinnan Silfverklou, Biskop Karin, Hennes nåd/Nådiga frun på Wij


Familjeförhållanden

Civilstånd: Änka
  • Mor: Catharina Margareta Hansdotter Helleday
  • Far: Sven Bröms
  • Syster: Elisabeth Bröms
fler ...


Utbildning

  • Privatundervisning i hemmet, : Hemundervisning av fadern


Verksamhet

  • Yrke: Godsägare, Wij Säteri
  • Yrke: Bruksägare, Ockelboverken, Brattfors bruk, Åbro hytta, Högbo bruk och gruva, Edske masugn, Kilafors hammare, Vintjärns gruvor m fl


Kontakter

  • Kollega: Karl Edström


Bostadsorter

  • Födelseort: Stockholm
  • Stockholm
  • Ockelbo
fler ...


Källor

Arkiv
  • Kyrkoböcker: Dingtuna, Huddinge, Maria Magdalena församling (Stockholm), Storkyrkoförsamlingen (Nikolai, Stockholm), Vaksala, Västerås domkyrkoförsamling

  • Stockholms stadsarkiv. Dopregister Nikolai församling

Litteratur
  • Andersson, Gillis, Gästrikland och järnet: från järnåldersugnar till global verkstadsindustri, [G. Andersson], [Sandviken], 2000

  • Ekström, Gunnar, Hansson, Gösta & Herzog, Leon, 'Carolus Caroli Carlsson - Karl Karlsson',Västerås stifts herdaminne 2:2 1700-talet, Västerås stifts herdaminneskomm., Västerås, 1990, S. 218

  • Hellström, Gunnar, 'Sven Caméen', Stockholms stads herdaminne från reformationen intill tillkomsten av Stockholms stift: biografisk matrikel, Stockholms kommunförvaltning, Stockholm, 1951, S. 436

  • Leijonhufvud, Karl K:son (red.), 'Sven Bröms', Ny svensk släktbok, Norstedt, Stockholm, 1906, S. 640-641

  • Wiman, Lars-Gösta, Doctor Sven Bröms: Ockelbowerkens grundare 1612-1693, Gästriklands kulturhistoriska förening, Gävle, 2005

  • Wiman, Lars-Gösta, 'Fru Biskopinnan Catharina Bröms i Ockelbo 1664-1735: ett kvinnoporträtt i svensk brukshistoria', Från Gästrikland, 1999/2000, s. 74-92, 2001



Vidare referenser