Beata Sparre var en adelsdam som var kammarfröken under 40 år, först hos drottning Hedvig Eleonora och senare hos drottning Ulrika Eleonora den yngre.

Beata Sparre föddes 1662 och var dotter till riksrådet och överståthållaren i Stockholm, Axel Carlsson Sparre och dennes andra hustru hovmästarinnan Beata Stenbock. Hon var ett av 15 syskon, varav 13 levde till vuxen ålder – något som möjligen kan förklara varför systrarna beskrivs som fattiga. Fyra av systrarna gick i moderns fotspår och gjorde tjänst vid hovet. Tre av dem gifte sig, men Beata Sparre levde ogift och var i hovtjänst nästan ända fram till sin död.

Beata Sparre är ett bra exempel på hur kvinnor kunde använda sitt inflytande både för släktingars och för sin egen räkning. Som exempel kan nämnas att hon och hennes systrar när deras bror Axel Sparre 1688 dömdes till döden genom att vädja till kungen fick brodern benådad. Hon var också en av de inflytelserika personer vid hovet som franska diplomater lyfte fram som viktiga att knyta kontakter med. Som tack ska hon ha fått ett porträtt av Ludvig XIV i present som hon lyckades rädda vid branden i slottet Tre kronor 1697.

För egen del fick hon prinsessorna Ulrika Eleonora och Hedvig Sofia att år 1703 stödja en petition hon skrivit till Karl XII om att få överta en kusins slott. Kampanjen var framgångsrik, och Beata Sparre kunde, när hon 1720 föll i onåd vid hovet, dra sig tillbaka med en pension och bosätta sig där.

Beata Sparre dog 1724.