Genom giftermål blev prinsessan Teresia en av Bernadotteättens främsta musikaliska företrädare.

Prinsessan Teresia föddes på slottet Triesdorf i Bayern, som Thérèse Amalie Caroline Joséphine Antoinette av Sachsen-Altenburg. Hon var dotter till prins Eduard av Sachsen-Altenburg och furstinnan Amalia av Hohenzollern-Sigmaringen. Innan hon hunnit fylla fem år dog modern. Därmed fick prinsessan Teresia, systern Antoinette och deras yngre bröder Ludwig och Johann flytta med fadern, som var bayersk generallöjtnant, till München. Ett år senare gifte han om sig med den tjugoåriga prinsessan Louise av Reuss-Greiz. År 1844 drabbades prinsarna Ludwig och Johann av scharlakansfeber och dog. Ännu en tragedi skulle hemsöka familjen; drygt 15 år gammal förlorade prinsessan Teresia sin far. Därmed skingrades barndomshemmet och de båda äldsta prinsessorna fick flytta till släktingar. För prinsessan Teresia innebar det att hon fick sitt nya hem hos sin äldre kusin, drottning Marie och hennes make, kung Georg V av Hannover. Deras hov kännetecknades av glänsande prakt, men också av en strikt hovetikett och drottningen blev ingen vänlig fostermor åt den tonåriga prinsessan Teresia.

Knappt 20 år gammal fick prinsessan Teresia flytta till sin morbror fursten Karl Anton av Hohenzollern i Düsseldorf. Han var en framgångsrik officer med ett stort intresse för musik och konst. Under vintrarna bodde familjen i sitt konstfullt inredda hem i Düsseldorf. Musikutövandet var omfattande och furstehemmet var samlingspunkten för musiker, konstnärer och författare. Vistelsen hos morbrodern med familj innebar att prinsessan Teresia fick några harmoniska år.

Prinsessan Teresia hann fylla 27 år innan någon friare uppenbarade sig. Hennes lillasyster hertiginnan Antoinette av Anhalt hade gift sig vid 16 års ålder och vid samma tidpunkt hade prinsessan Teresias blivande svärmor prinsessan Josefina av Leuchtenberg, sedermera drottning Josefina, ingått sitt äktenskap med kronprins Oscar, den blivande svensk-norske monarken Oscar I. Samtidigt som hertiginnan av Anhalt var orolig över att hennes äldre syster var ogift hade Karl XV och drottning Lovisa bekymmer beträffande prins Augusts ungkarlsvanor. Efter diverse förhandlingar sammanträffade de båda utvalda och några dagar senare eklaterades förlovningen. Äktenskapet mellan den svensk-norske prinsen August, som hunnit bli 32 år, och prinsessan Teresia ägde rum den 16 april 1864 på slottet Altenburg. Genom sitt giftermål blev prinsessan hertiginna av Dalarna, eftersom hennes make var hertig av samma landskap. De nygifta fick ett varmt mottagande i Sverige. Det ansågs att prinsessan Teresia gav ett sympatiskt intryck. Prinsparet bosatte sig på Stockholms slott med Haga slott som sommarbostad.

Konstnärliga uttrycksformer var viktiga för den kungliga familjen. Prinsessan Teresias svärmor, änkedrottning Josefina, sjöng gärna och hade komponerat några verk i yngre år. Svågern Karl XV var en skicklig bildkonstnär och lyriker. Hans ett år yngre bror prins Gustaf hann bara bli 25 år, men han har genom en rad odödliga kompositioner såsom Studentsången, Sjungom studentens lyckliga dag, och Våren, mer känd som Glad såsom fågeln i morgonstunden, fått epitetet ”Sångarprinsen”. Prinsessans svåger, blivande kung Oscar II, var en framstående lyriker, författare och retoriker med en imponerande tenorröst. Svägerskan, prinsessan Eugénie, var en skicklig akvarellist och tecknare, skulptris, kompositör, musiker och författare.

Prinsessan Teresia hade fått en gedigen musikalisk utbildning, som innebar att hon var både en skicklig pianist och sångerska. Eftersom hon flyttade från en konstnärligt stimulerande miljö till en annan är det föga förvånande att hon komponerade ett antal pianoverk under sitt första år i det nya hemlandet. Däremot saknas kännedom om kompositioner före giftermålet. Redan i Anetten-Mazurka för pianoforte från 1864, även kallad Anetten-Polka-Mazurka, visade prinsessan Teresia att hon var en traditionsbärare av en helt annan musiktradition än den nordiska. Betoningsförskjutningar är ett kännetecknande element som för tankarna till danskompositioner från hennes barndoms Bayern och Straussfamiljens Wien. Detta drag märks ännu tydligare i August-Wals som tillkom i januari 1865. Polkan Gardet till häst för pianoforte komponerades i februari samma år. Det är en rytmiskt rörlig och elegant komposition, där prinsessan Teresia genom skickligt utnyttjad kompositionsteknik ger illusionen av en verklig ritt, där hästarna utför stiliga piruetter. Verket arrangerades senare för brassensemble.

Felix Mendelssohn blev berömd för sina pianokompositioner Lieder ohne Worte, som ofta framfördes vid det svenska hovet. Prinsessan Teresias Lied ohne Worte för pianoforte, komponerat 1865, är ännu en utomordentlig skapelse på detta tema, där hon förenade enkelhet med elegans och innerlighet. Dankbare Erinnerungen aus der Heimat för pianoforte komponerade hon i mars samma år. Det blev ett mästerverk inom salongsmusikgenren och har återklanger från hennes barndoms alplandskap i form av berg- och dalbaneliknande melodier och klockklang. Samma månad tillkom Gedanke an die liebe Mutter zum Geburtstage. Detta verk för pianoforte uppvisar pianotekniska svårigheter på en nivå som inga andra kompositioner signerade Bernadotte gör. Eftersom det är känt att prinsessan Teresia själv var en skicklig pianist visar detta verk på vilken nivå som hennes musikaliska förmåga torde ha befunnit sig. Verket är ett utsökt exempel på musikalisk skönhet och förtjänar en plats bland de yppersta representanterna för den romantiska epoken även utanför slottsgemakens slutna värld. Våren 1865 komponerade prinsessan Teresia också en Cavalleri-Marsche för pianoforte som hon tillägnade sin svåger Karl XV. Den bygger på kontrastverkan mellan olika rytmer, som nöts mot varandra. Denna marsch instrumenterades även för blåsensemble. År 1869 komponerade prinsessan Teresia Jugend Mazurka, ett tillbakablickande, skämtsamt och roligt verk för pianoforte.

Äktenskapet mellan prins August och prinsessan Teresia blev barnlöst. Prins August avled hastigt den 4 mars 1873, möjligen på grund av hjärtsvikt. Prinsessan Teresia, som blev änkehertiginna, drabbades av sviktande psykisk hälsa och under ett antal år kom hon att alternera mellan sina bostäder på Haga slott och sitt hem i Neuchâtel i Schweiz. Under tiden i Schweiz tillkom ett antal romanser för en röst och piano i tysk Lied-tradition. Bland dessa kan Ach’ weisst du wohl? och Gondoliera nämnas. Die Lerchen, till text av Ludwig Uhland, också den från Neuchâtel 1883, utgör ännu ett exempel på hur väl prinsessan Teresia behärskade den tyska Lied-traditionen.

År 1890 lämnade prinsessan Teresia, änkehertiginnan av Dalarna, sitt hem i Schweiz och bodde resten av sitt liv på Haga slott. Hon var mycket plikttrogen och räckte gärna en hjälpande hand till behövande. I Hagalund, inte långt från Haga slott, grundade hon Arbets- och Barnstugan. Denna verksamhet ägnade hon sig åt fram till sin död den 9 november 1914. I och med prinsessan Teresias bortgång avslutades en epok av framgångsrikt musikaliskt skapande i Bernadottefamiljen.

Prinsessan Teresias grav finns i det Bernadotteska gravkoret i Riddarholmskyrkan i Stockholm.