Lotte Laserstein var en tysk-svensk konstnär vars konstnärskap i perioder fallit i offentlighetens glömska men vilket när det har återupptäckts har lyfts fram som ett solitärt och betydelsefullt konstnärskap under 1900-talet.
Lotte Laserstein föddes 1898 i staden Preussisch Holland i tyska Ostpreussen (nuvarande Pasłęk i Polen) som första barn till Meta och Hugo Laserstein. Familjen hade judiskt ursprung på faderns sida. Två år senare föddes systern Käte Laserstein. Fadern var apotekare och ägde ett lokalt apotek. Familjen flyttade 1900 till staden Bad Nauheim i tyska delstaten Hesse, på grund av faderns sviktande hälsa. Han dog av en hjärtsjukdom 1902 i en ålder av 42 år. Modern gifte aldrig om sig och familjen kom därefter att främst bestå av självförsörjande kvinnor. Flytten gick till Danzig (Gdansk) där Meta Lasersteins mor Ida Birnbaum bodde tillsammans med sin dotter Elisabeth. Uppväxten präglades av en respekterad medelklassmiljö där det fanns ett stort intresse för musik, litteratur och konst. Meta Lasersteins yrke var pianist och hon gav pianolektioner. Elisabeth Birnbaum drev en mindre målarskola för kvinnor i Danzig och hennes systerdotter Lotte Laserstein deltog där som elev från och med 10 års ålder.
1912 flyttade Meta Laserstein med sin mor och sina två döttrar till Berlin. I staden fanns kvalificerade skolor där flickor kunde gå vidare i utbildningsystemet. Efter avslutad grundskola studerade Lotte Laserstein några terminer filosofi och konsthistoria på universitet. Hon gick vidare till förberedande kurser i måleri och antogs 1921 till Konstakademien i Berlin som hade öppnat för kvinnliga elever 1919. Konstnären och läraren Erich Wolfsfelds undervisning blev betydelsefull för de nya eleverna. Lotte Laserstein beundrade sedan tidigare hans realistiska konst, och han blev viktig för hennes utveckling. Hon visade på stor talang och blev uppmärksammad redan under studietiden. Efter fem år fick hon högsta betyg och guldmedalj.
Lotte Laserstein fick en klassisk akademisk skolning och i hennes verk återfinns ofta referenser till konsthistorien. Men i sin konstnärligt expansiva fas under 1920- och 1930-talet, den period som ofta benämns som hennes bästa, tog hon i sina ämnesval även intryck från samtida populärkultur. Hon influerades av den tidens frigörande mode för kvinnor att bära löst sittande klänningar, att klippa håret kort, att klä sig och markera androgyna drag. Lotte Laserstein avbildade kvinnor som utövade sport och som satt ensamma på café. Emanciperade kvinnor som fritt kunde dricka en drink, läsa en tidning och röra sig utan manligt sällskap.
Efter examen ordnade Lotte Laserstein en egen ateljé och arbetade med både beställningar och fria målningar. Hon hade utställningar i bland annat Berlin, Paris och Stuttgart. Hon ansågs lovande och nämndes i press som en av de bästa bland de unga konstnärerna. Att vara frilansande konstnär räckte dock inte för att få ekonomin att gå ihop och hon öppnade en privat konstskola. Hon sökte även illustrationsuppdrag och skickade in bidrag till populärkulturella magasin.
En av hennes närmsta vänner var Traute Rose. Hon stod modell i flera av målningarna och i de dubbelporträtt av dem som Lotte Laserstein utförde. I målningarna gestaltades ett intresse för konstnärsrollen och relationen mellan modell, konstnär och betraktare. Samtidigt var referenserna till konsthistorien närvarande. Lotte Laserstein målade även självporträtt, något hon återkom till genom hela sitt liv.
I början av 1930-talet utförde hon ett par storskaliga målningar med grupper av människor. En av de mest kända är Abend über Potsdam på svenska Kväll över Potsdam från 1930. Den avbildar fem personer på en balkong med utsikt över staden. Ingen samtalar och alla är inneslutna i sig själva och målningen exemplifierar den melankoliska och ödesmättade stämning som var rådande i tiden.
Snart började det politiska klimatet att förändras, först succesivt och sedan radikalt. Då nazisterna kom till makten 1933 tvingades Lotte Laserstein på grund av sitt judiska ursprung bort från det offentliga konstlivet. Hon försökte ställa ut i andra europiska länder och fick med enskilda verk i utställningar i London 1934 och i Paris 1937. Men situationen blev allt mer ansträngd. 1935 tvingades hon stänga sin skola eftersom hon bland annat förbjöds att köpa in konstnärsmaterial.
Lotte Laserstein såg en chans att lämna Tyskland genom en inbjudan att ställa ut i Stockholm på Galleri Modern. Hon lämnade Berlin 1937 och lyckades samtidigt skeppa över en majoritet av sina konstverk till Stockholm. Utställningen genomfördes och hon kunde stanna kvar på ett tre månaders visum. Hon skaffade sig nya vänner i Stockholm, några av dessa hjälpte henne att ingå ett skenäktenskap och på den vägen fick hon svenskt medborgarskap. I Berlin förvärrades situationen och Lotte Laserstein försökte att få tillstånd för sin syster och moder att ansluta sig till Sverige. Men utlänningsnämnden avslog hennes begäran varje gång. Hennes syster lyckades under kriget gömma sig under svåra förhållanden i Berlin. Modern deporterades dock till koncentrationslägret i Ravensbrück där hon mördades 1943 i en ålder av 73 år.
Lotte Laserstein försökte bygga upp en ny tillvaro i Stockholm och försörjde sig främst på porträttbeställningar. Hon hade svårt att komma in i nya konstkretsar, då det där var modernismen och det abstrakta måleriet som lyftes fram och det var inget som hon anammade. Hon ansökte om att bli medlem i Konstnärernas riksorganisation, KRO, men blev vid flera tillfällen nekad, vilket var ett personligt nederlag. Hon var inte tillräckligt modern.
1952 fick Lotte Laserstein en beställning att porträttera dåvarande landshövdingeparet i Kalmar, Ruben och Helga Wagnsson. Efter utförandet av porträttet började hon pendla mellan Kalmar och Stockholm. Den mindre staden passade henne bättre och hon fattade tycke för Öland där hon i början av 1950-talet köpte en sommarstuga. 1957 bosatte hon sig permanent i Kalmar. Hon fortsatte att måla porträtt men ägnade sig även åt blomsterstilleben och landskap. På utställningar i Kalmar ställde hon ut nya oljor, teckningar, akvareller och pasteller. Hon hade ateljé och bostad på Norra Långgatan i Kalmar och där hängde hennes centrala verk från Berlinperioden.
Lotte Laserstein var produktiv och den konstnärliga kvalitén varierade därför. Det har därför funnits en ambivalens kring kvalitén i hennes konstnärskap. Hon har marginaliserats i konsthistorieskrivning, hon försvann helt från den tyska kontexten efter exilen och förringades delvis i det lokala konstlivet. Det verkliga genombrottet och erkännandet kom sent i livet.
I slutet av 1970-talet och under 1980-talet började hon uppmärksammas lokalt igen för sina äldre verk och i Kalmar arrangerades utställningar med de tidiga verken och de hon utfört efter exilen i Sverige. Ett internationellt genombrott kom 1987 efter att galleristen Caroline Stroude från London besökt Kalmar för en intervju om hennes minnen av Erich Wolfsfeld och en fråga om inlån av ett par verk som hon ägde av honom. Galleristen planerade att göra en minnesutställning om Erich Wolfsfeld i London. När hon kom till lägenheten i Kalmar och fick se Lotte Lasersteins målningar fick hon upp ögonen för att detta var ett underskrivet konstnärskap. Utställningar gjordes på Thos. Agnew & Sons och The Belgrave Gallery 1987 och 1990. Målningar såldes till privatpersoner och museer i bland annat England och USA. Trots sin höga ålder närvarande Lotte Laserstein vid invigningarna.
2003 återupptäcktes hon på bred front i Tyskland genom utställningen Lotte Laserstein: My Only Reality. Utställningens curator var konsthistorikern Anna-Carola Krausse. Hennes avhandling, Lotte Laserstein (1898-1993). Leben und Werk, från samma år lade grund för vidare forskning. Avhandlingen publicerades även som en utställningskatalog med namnet Meine einzige Wirklichkeit/ My Only Reality. Målningen Abend über Potsdam köptes 2010 av Neue Nationalgalerie i Berlin på en aktion på Sotheby´s i London. Flera av verken har hittat tillbaka till Tyskland och nya verk återupptäcks då och då. År 2019 gjordes en omfattande utställning, Lotte Laserstein Von Angesicht zu Angesicht/Lotte Laserstein Face to Face, först visad i Frankfurt och sedan i Berlin.
Lotte Laserstein avled 1993 i Kalmar och hon vilar på Räpplinge kyrkogård på Öland.
