Ester Lindin var folkskollärare och författare till bästsäljarromanen Tänk, om jag gifter mig med prästen! Boken vann pris, översattes till flera språk, filmades och väckte stor debatt.

Ester Lindin föddes i Norrköping 1890 i en familj där hon hade fem syskon. Hon utbildade sig till folkskollärare och var verksam i yrket fram till pensionen 1955. Hon gifte sig aldrig.

Vid 50 års ålder debuterade Ester Lindin som romanförfattare. Med debutboken vann hon första pris i en skandinavisk romanpristävling med tema ”tidens yrkeskvinna” och året därpå, 1940, publicerades boken. Första upplagan av Tänk, om jag gifter mig med prästen! sålde i 48 000 exemplar, vilket gav den epitetet bästsäljare, och fler upplagor följde.

Romanen filmatiserades omgående med två stjärnskådespelare i huvudrollerna, nämligen Viveca Lindfors som lärarinnan Eva och Georg Rydeberg som prästen. Berättelsen blev mycket omdebatterad, eftersom den ansågs förespråka fri kärlek – Eva gifter sig inte med prästen i slutänden, trots att hon blir gravid med hans barn. Framför allt pläderar dock romanen för ogifta mödrars rätt, och för att ”oäkta” barn är lika äkta som de som tillkommit inom äktenskapet.

Ester Lindin själv menade att romanen inte i första hand var skriven för att propagera för barn utanför äktenskapet, utan för att få fäderna att ta sitt ansvar: ”Jag ville att prästen skulle ha gift sig med Eva Örn – att han inte gjorde det är den stora orättvisan mot barnet”. När han vägrade att gifta sig med, som det står i romanen, ”en oren kvinna” (det vill säga att han har haft föräktenskaplig intimitet med Eva), så borde han åtminstone ha hjälpt henne ekonomiskt. Men även detta vägrar han. Eva tackar kvinnosakskämparna som frambringat barnavårdsnämnd och moderskapspenning, vilket skapat samhälleliga broar som ogifta mödrar kan balansera på.

Romanen översattes till flera europeiska språk, bland annat till tyska, mitt under brinnande världskrig. Ett intressant faktum är att romanen fick en annan titel när samma översättning gavs ut på nytt i Tyskland. År 1942 hette den Eva und die Gemeinde (Eva och samhället), medan den 1950 rubricerades Eva oder das grosse Ärgernis (Eva eller den stora försyndelsen). Det kan tolkas som att den tyska nyutgåvan nu i en feministisk mening betonade prästens illasinnade beteende i stället för att som tidigare anspela på värdet av att föda fler ariska barn, trots att det på ytan synes vara Eva som begår den stora försyndelsen.

Debutromanen får dock beskrivas som Ester Lindins enda verkliga succébok eftersom de följande publikationerna inte blev tillnärmelsevis lika omtalade. Det är inte lätt att vara barn, 1941, är en barndomsskildring, medan romanerna Tre blommiga täcken, 1946, och Ta i famn, 1952, även de är polemiska i sin framställning av kvinnors liv och erfarenheter.

Ester Lindin förblev födelsestaden Norrköping trogen under hela sitt liv och är en av stadens stora författare som blivit bortglömd i den svenska litteraturhistorien. Hon avled 1991.